Vad vi äter och hur har med dagens alla trender och dieter blivit mer och mer krångligt.
Många gånger är anledningen till varför vi avstår från vissa livsmedel och maträtter väldigt enkla och kan härledas tillbaks i generationer, även sättet på hur de ska anrättas kan gå i arv.
Helt enkelt någon som fått för sig något som sedan blivit en sanning.
Här är några sådana berättelser
En klassisk berättelse är om en kvinna som varje gång hon skulle göra en stek skar bort ändarna på köttbiten. En dag frågade hon sin gamla mor varför man skulle skära bort kanterna på steken.
Den gamla kvinnan tittade förvånat på henne och sa, "men, det gjorde ju jag bara för att min gryta var så liten".
En annan berättelse handlar om nyponsoppa.
Mormor sa allvarligt till sin dotter, som var nybliven tvåbarnsmor,
att nyponsoppa verkligen inte var lämpligt att ge barnen.
Så under barnens uppväxt fick de alltid med en lapp om att få något annat när det serverades nyponsoppa. En dag kom sanningen fram, och det var bara så enkelt som att mormodern i unga år jobbat på ett ålderdomshem där soppan med nypon var så vanlig att hon till slut själv mådde illa när hon kände lukten.
Numer får barnen, (som för övrigt är vuxna) äta hur mycket nyponsopp som helst.
Mitt tredje exempel är fisk,
En mamma fick efter x antal ben i halsen för sig att fisk inte var barnmat,
så hennes barn fick annat när det serverades fisk,
traditionen gick vidare i flera led, till slut fick även här barnen med sig lappar till skolan om att få annat när det var fisk på menyn.
Tål inte fisk, står det på lapparna, vilket i och för sig kan vara mycket trovärdigt.
Vi människor är väldigt lättpåverkade.
Varför vi äter eller inte äter vissa saker kan ha en mycket enkel bakgrund om vi bara frågar.
Själv äter jag inte lutfisk, men det är en annan historia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar