Gå bort på middag

Jag är så glad att vi vet vad som är ätbart och inte.
Tänk så enkelt att bara läsa på förpckningen och sen med gott samvete äta

Hur gjorde de första människorna?

Dagboksanteckningar från stenåldern
Igår bjöd vi hem Sten och Flisa på en ny kulinarisk anrättning som jag och
Stig kokat ihop. Tyvärr var det nog inte ätbart, men nu vet vi det i alla fall.
Idag tänkte vi bjuda herr och fru Tallkviskt på en bärpaj, dom verkar så trevliga,
det vore roligt om bären gick att äta.

... eller hur gjorde dom... imponerande

Hörde en forskare som pratade om smaker.
(källa okänd, men ungefär så här sa han)

Små barn har känsliga smaklökar, det är svårt att få i ett barn mat som
är för besk, sur eller bitter, men sött går bra.
Det beror på att bär och frukt i naturen som är söta är de som är ätbara.
(kvarleva från urmänniskan)

så för den tidiga människan var det livsavgörande att kunna känna om maten var ätbar.
å andra sidan måste ju allt ha varit ekologiskt, även om det var giftigt.

Hur gör man då som förälder när barnet bara verkar vilja äta det som är sött?
Ja, som sagt, barn är känslig, så det räcker med att det den ska äta är "lite" sött för att de ska uppleva den som god. Det är inte som för oss vuxna som är avtrubbade sockerbomber.

Min lilla stora dotter, huvudbloggare här, åt mosade aprikoser (naturellt) när hon var liten,
hon tyckte det var jättegott, undrar om hon skulle tycka det idag...?